oktober 18th, 2009 Postad i Jakt | 2 Kommentarer »
Vill börja med att tacka distrikts veterinären Karin, som ställde upp och hjälpte en vilsen Stockholmare i nöd i detta underbara Norrland. Saken var den att en god vän hade skjutit en tjur på lock, och behövde hjälp med att dra ut tjuren. Sagt och gjort (eftersom jag har en fugerade Jeep, nu för tiden) så själv klart hjälper man en kompis.
Väl ute vi tjuren, träffade vi en glad skytt.
Efter att tjuren var ut dragen, var det dax att rasta hundarna lite. Jag släppte Ella och Leo, det tog inte lång tid innan Leo hade älgarna på benen. En snabb titt på Garmin astro, kunde jag konstatera att det skulle gå ur marken. Det är nu jag inser att batteriet kommer att ta slut i Leos halsband=( jaja tänkte jag han kommer väl tillbaka. vid detta tillfälle var klockan ca 13, timmarna gick och ingen Leo. Min oro för att det hänt honom, var nu ganska stor, ett samtal till den lokala Polisen gjordes( men ingen rapporterad hund) Vad mer kan man göra mer än att vänta, timmarna gick. Efter mycket rop och bakspårning efter konstens alla regler. Så kom det, samtalet från Polisen, en man hade kört på en hund ca3 km från där jag var. Jag tror inte att min Jeep har gått så fort någonsin.
Väl framme hunden levde( puh) chauffören var chockad naturligtvis. Jag kommer inte ihåg så mycket av vad som sades, hade bara en tanke i huvudet Veterinär, veterinär. Sedan började en telefon terror utan like, var skulle jag? Och vem? Det visade sig att Vännäs var den enda veterinären i norrlans största stad Umeå som hade akut jour. Då kom nästa fråga, VAR FAN LIGGER VÄNNÄS?
Väl inne kunde veterinären Karin ge min tappra krigare smärtstillande, hunden röntgades på alla sätt som vi kunde. Vi kunde konstatera att ett framben var av, och lite andra blessyrer, men för övrigt inga större skador (Änglavakt) sedan kom nästa fråga Var vill du att han skall opereras? Mina funderingar gick ju naturligtvis till någon ortoped/kirurg i Umeå. Då säger vet-Karin att ” Det närmaste är Piteå eller Luleå” 30mil ? Min respons var att detta inte var ett tillfälle att skämta! (Norrland är fantastiskt) paniken började stiga i den gamles hjärta, sagt och gjort, efter många samtal hem till sambon, visade det sig att Albanosdjurklinik i Stockholm stängde kl:22 och ortopeden var kvar och kunde titta på bilderna nu på en gång=) jag fick en operations tid på måndag.(Snacka om service). Då kom nästa problem, Leos var i för dåligt skick för att flyga. Efter många samtal igen. Kom det sig så att jag fick hjälp av Karl kling, skulle ner till Uppsala dagen där på. En stor fjäder i hatten till honom. Behöver jag säga att natten var besvärlig? Den stackaren ylade hela natten, och mitt lilla rum såg ut som en slakt plats, efter allt blod och anat.
Jag vill på detta sätt passa på att tacka alla berörda parter.
